Filmfoto

Det finns ett antal begrepp som kan vara bra att förhålla sig till men inte ha som några regler. Det gäller dels hur man skapar en känsla i sitt filmfoto. Det handlar också om enkla knep att förstärka eller förminska en karaktär eller en känsla.

Grodperspektiv är om en person tas underifrån.
Då upplevs den som större och starkare.

Fågelperspektiv är om en person tas ovanifrån.
Då upplevs den som mindre och svagare.

Närbilden hörs på namnet vad det är. Men om man utgår från ett ansikte så kan man säga att allt från att bara huvudet är i närbild till att bara bägge ögonen syns är en närbild. Ansiktet är enormt känsligt för mikroskopiska rörelser och blickriktningar. Den kan ge oss detaljupplysningar om karaktären känslotillstånd.

Extrem närbild – du förmedlar känslor genom små medel som mimik, ögonrörelser och blickriktningar.

Makrobild är ganska ovanligt för ett ansikte men om du kryper så nära ögat att bara detta syns i bild så har vi en makrobild. Man den säger kanske mer om biologi än om ett känslotillstånd.

Helbilden förmedlar karaktärens kroppsspråk och kläder. Ger oss överblick och en nödvändig orientering om var vi är. En helbild kan vara svår att regissera och kräver bra planering om den ska vara länge i bild. Åskådaren kommer att scanna av bilden ett antal gånger om inget speciellt händer. Kan vara väldigt bra om man vill ge åskådaren tid att reflektera och hitta nya detaljer i en scen.

Bildplanet är den horisontella linjen. Skapar känsla av instabilitet om den läggs lite sned. I en skräckfilm kan det vara försiktigt förebådande.

Point of view eller subjektiv bild är när publiken ser genom karaktärens ögon. Det är klart att det är spännande att se vad personen ser när den lutar sig över räcket på en balkong i ett 50-våningars hus.

Rörlig kamera kan skapa en känsla av ”äkthet” om det är en handkamera. Det kan också skapa en känsla av oro om det gungar eller bara mer dokumentärlikt. En åkning på räls är också rörlig kamera men är stabil och lugn men kan skapa liv och intresse i en scen. Rörlig kamera är också ett sätt att slippa göra klipp i en scen.

Panorering är när kameran rör sig i sidled. Det finns en ”regel” som säger att en påbörjad panorering måste sluta med en ny information.

Tilt är när kameran rör sig vertikalt. Tex en person som går in i en dörr och följs av en tiltning till ett fönster längre upp i huset.

Skärpedjup är en viktig del i hur vi vill framställa en bild. Det handlar om var du vill att åskådaren ska titta. Den del i bilden som är i skärpa är såklart där man tittar. Ofokus är precis på samma sätt en metod att ta bort information som åskådaren inte ska ”fokusera” på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>