Ljussättning på film

Ljussättning är ett omfattande område och grundläggande för att skapa känsla i all slags foto. Ingen lär sig genom att bara läsa, iakta eller lyssna. Du måste helt enkelt pröva själv. För att göra det lättare kan vi lägga grunden för att  öva och pröva dig fram. Därför delar vi upp det jobbet i olika områden.

Grundläggande möjligheter med ljussättning
De tre ljusen huvudljus, bakljus och lättningsljus är den s.k. grundljussättningen.
Tänk att du ska ljussätta ett ansikte.

Huvudljuset är det ljus som är scenens huvudljus. Det kan vara ljuset från ett fönster, en dörr som står öppen, en månstrimma som letar sig in eller ett skyltfönster på en gata om natten. Allt beror såklart på var ljuset på ett naturligt sätt skulle kunna komma från. Börja alltid med att sätta huvudljuset.

I fiktionens värld kommer 90 procent av allt huvudljus från sidan, så försök med det till att börja med.  Vinkeln på ljuset jan tala om vilken tid på dagen det är om vi pratar om dagsljus. Pröva dig fram tills du är nöjd.

Bakljus är det ljus som kommer bakifrån. Det sätter man  för att huvudet ska få en kontur och separeras från bakgrunden. Experimentera med styrkan och se till att inte allt för mycket spiller på oönskade delar i anskitet eller rummet. För att se vilket ljus som är vilket stänger du av och på och skiftar mellan huvudljuset och bakljuset.

Lättningsljus är det ljus du sätter sist av allt – på skuggsidan för att lätta upp och minska kontrasten mellan det ljusa och det mörkaste delarna i anskitet. Det kan vara med ett reflekterande ljus som du får från något ljust material som t.e.x. ett papper, frigolit, en reflektionsskärm eller ett svagare och diffuserat eljus. Stäng av och sätt på övriga ljus för att se resultatet och vad som är vad.

Förgrund, mellanplan och bakgrund. Nu när ansiktet är klart är det dags för miljön runtom. Om det är ett rum kanske det står ett bord med rekvisita i förgrunden och en vägg med foton i bakgrunden.

Bakgrundens naturliga ljus kan vara en taklampa men också ett ljusinfall från något av fönstren. Ett fönster där solens ljus faller in på väggen och golvet ger en tydlig kontur av just fönstret och det kan i sin tur tala om både årstid och tid på dygnet. Alla delarna är av vikt i historien och får därför också sitt ljus för att framträda.

Mellanplanet är personen vi nyss satte ljus på. På det här sättet har alla delar sitt ljus och det skapar både djup och dynamik i bilden.

Mjukt och hårt ljus. Solen är egentligen som en liten men väldigt stark lampa på himlen. Om en ljuskälla kommer från en enda mindre punkt så ger den också skuggor därefter. Hur är det med skuggan på marken  av din kropp en solig sommardag? Är den skarp eller oskarp?

Om det i stället är en helt mulen sommardag. Hur blir din skugga då? Solljuset på en klar himmel ger alltså en skarp skugga och är då ett hårt ljus. Om ljuset passerar molnen diffuseras (sprids) det helt och hållet och blir ett mjukt ljus. Skuggan går knappt att urskilja.

Om du vill skapa ett hårt ljus på ett ansikte använder du  en liten källa (strålkastare med lite reflektor och helst med lins). Om du istället vill ha ett mjukt ljus sätter du ett softfilter framför lampan, eller skickar ljuset mot en reflekterande yta som sen kastar ett mjukt ljus tillbaka på ansiktet.

Dock sprider det sig ofta till oönskade delar om det inte hålls väldigt nära – så då är det säkrare att använda softfilter av olika slag. Det kan vara allt från ett diffussionspapper  framför lampan till flera meter stora diffuserande material som spänns mellan ramar.

Reflekterande ljus är ett ljus som studsar mot en yta. Det kan vara en vägg i rummet, en vit skärm eller ett större vitt papper. Det som kännetecknar ett reflekterat ljus är att det är svagare än källa det kommer från och att det är ett mjukt ljus eftersom det diffuseras och sprids när det studsar tillbaka.  Används ofta till att lätta på skuggsidan av ett ansikte.

Konstrast kan uttryckas som skillnaden mellan ljust och mörkt. Ju skarpare skillnad desto skarpare kontrast. Om man vill få till ett dramatisk ljus i ansiktet kan man sätta ett starkt ljus rakt från sidan och ställa in en hög bländare mot huden i den belysta delen. Då blir skuggsidan nästan helt svart och kontrasten mellan ljust och mörkt blir väldigt påtaglig när gränsen går precis över näsan.

Modellering betyder att du flyttar ljuset i sid- eller höjdled. Om du tänker dig ett rörligt ljus som flyttas från ena och till andra sidan av ett ansikte. Skuggorna kommer att flyttas och vara tydliga när de flyttas över hela ansiktet. Samma sak gäller om man flyttar ljuset uppfrån till underifrån. Underifrån är ett vanligt sätt att framställa personer ur en säm-re dager.

TV-ljus eller konstnärligt ljus. I en TV-sändning är det vanligast att jobba med mjuka kontraster och mjukt ljus utan skuggor. Oftast är ljuset satt rakt framifrån särskilt om man talar till publiken. Man vill inte gärna ha skuggor vare sig på sidan eller under hakan.

Om man däremot jobbar med en spelfilm och vill skapa ett naturligt och dramatiskt ljus kommer nästan allt huvudljus från sidan. Precis som det ofta gör när man står vid ett fönster. Men mest är det för att det är vackert och kan skapa en känsla i bilden.

Dag, kväll eller natt kan förmedlas genom hur ljuset sätts, hur det faller och hur skug-gorna projiceras. Om det är dag är ju solen stark och står högt på himlen. Skuggorna blir alltså skarpa och vinkeln på ljuset ger skuggor därefter. Är det kväll faller ljuset i en lägre vinkel och om det är natt är ljuset från månen så svagt att bara det blåa monokrona blir kvar.

Framför allt skapas nattljuset av att bara delar av ansiktet, kroppen eller rummet har ljus på sig. Kanske bara en liten strimma från ett fönster. Det kan vara bra att även sätta ett vitt svagt ljus någonstans bara för att få fram det blåa i kontrast till det vita ljuset.

Grundläggande måsten
En del av ljussättningen är att behärska kunskapen om färgtemperatur, bländaren och brännviddens effekt på skärpedjupet. För lite ljus kan ge en grovkornig bild, för mycket ljus ger höga bländartal och skapar ett oönskat längt skärpedjup.

Färgtemperatur mäts i Kelvingrader. Den man som satte ord på och skapade en skala för olika sorters ljus hette just Kelvin i efternamn. Man brukar fårhålla sig till att dagsljus ligger runt 5600 grader Kelvin, ett  halogenljus runt 3600 ° K och ett vanlig glödlampa runt 2000 ° K. Ett stearinljus långt under 1000 ° K. Hög färgtemperatur svarar mot blåaktiga färgtoner medan låg färgtemperatur motsvarar rödaktiga färgtoner.

Knepiga situationer kan vara när du filmar inomhus och där huvuljuset är det ljus som faller in genom fönstret. I det fallet måste dina lampor matcha dagsljusets 5600 ° K. Ka-meran måste ställas manuellt på 5600 ° K och elljuset måste göras om från 3200 ° K till 5600 ° K genom att sätta blåfilter (full ct blue) framför lampan.

Ljusets styrka
De vanligaste lamporna inomhus eller istudio är fortfarande halogen men det dröjer inte länge till att LED-industrin levererar det rätt styrka, färg och funktionalitet. Man kommer att referera till de lampor som gäller nu och därför kan man absolut lära sig några av de vanligaste lamporna för dagen.

Redhead är en 800 watts lampa som alla känner till. Den är oöm, billig, stark men obekväm att jobba med. Blir hemskt varm och spiller mycket ljus åt alla håll.

Arri har en mängd olika sorters lampor. I sortimentet på en inspelningsplats finns ofta som komplement till Redhead en något svagare Fresnellampa på 500 watt. Den har en lins framför lampan vilket gör att den kan både diffuseras och fokuseras en aning.

En liten Dedolight på 150 watt även den med glaslins framför lampan samt möjlighet att flytta halogenlampan i förhållande till reflektorn baktilll gör att diffussion och fokusering är möjlig. Liten och lätt och bra att sätta punktljus. Om du har en softbox eller diffus-sionspapper framför dina lampor så har du löst problemet att få ett mjukt och fint ljus.

När det handlar om uteljus måste du släpa omkring på en tung HMI-lampa för att få tillräcklingt med tryck i ljuset och med färgtemperatur som matchar solens ljus. Annars är de moderna batteridrivna ledplattorna ett bra alternativ. De tillverkas framför allt som dagsljus 5-6000 ° K men finns att köpa med kombination för 3200 ° K. Men då krävs att hälften av ledplattan har den färgtemperaturen och då missar man ju 50 % i styrka.

Olika lampfilter
Det enda filter du verkligen måste hålla reda på är blåfiltret (full ct blue) eftersom det hjälper dig att skapa ett uteliktljus av en halogenlampa. Alltså göra 5600 °K till 3200 °K.
Annars är det fantastiskt kul att sätta rött, orange och blått i kombination med ett rent vitt ljus när det handlar om underhållning, sceniska framställningar eller en surrealistiskt ljussättning i en spelfilm.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>