Ljudläggning inom film

Ljudläggning inom film.
En bra ljudlagd film är något att verkligen njuta av och kanske något som du tar för givet. En film utan ljud ”låter” inte speciellt roligt, eller hur? Ljudet är något som dels bara måste finnas där och dels kan förstärka och berätta saker för åskådaren. Ljudläggning är helt enkelt väldigt viktigt i filmberättandet. Till skillnad mot  bilden kan man kan tillfoga flera ljud till en och samma helhet.  Man kan alltså uppleva flera ljud samtidigt! Nästan allt ljud läggs i efterhand. Dialogen är den del som oftast tas vid inspelningstillfället. Det betyder att en stor del av efterbearbetningen är det sk ”trampet”. För att jobba vidare med filmljud är det läge att lära sig några gemensamma begrepp som listas nedan.

Trampljud är ett samlingsnamn för allt ljud som läggs i efterhand som tex steg, ljud från ett kök, kläder, grusgång, motorljud, vind osv. Ordet tramp kommer från det faktum att en stor del av ljudläggningen är att skapa de ljud som människan gör när man rör sig.  Man spelar helt enkelt in olika material för tex steg när man går, kläder som prasslar eller saker man tar i som åstadkommer ljud. Sen gäller det att lägga det i synk så det fungerar med rörelserna.

Icke berättande ljud  är alla ljud som ”måste finnas” där för att det inte ska väcka uppmärksamhet. Det kan var tex steg på en grusgång. Om ljuden av steg mot grus inte finns väcker ju det en oönskad uppmärksamhet.

Berättande ljud är ljud som tillför information. Det kan vara subjektiva ljud som är ljud som karaktären upplever i sitt huvud och som publiken får höra. Vanliga exempel på det är hjärtljud, små ljud som hörs för högt eller total tystnad i en situation där det är mycket ljud – allt upplevt i karkatärens huvud. Det kan också vara ljud i negativa rummet och effektljud.

Negativa rummet är de ljud som finns utanför bild. Tänk en person som är i ett hus och publiken hör en bil som kör in på uppfarten utanför. Omedlbart skapar det en ytterligare bild i ditt huvud och som i sin tur skapar en framåtrörelse. Du vill se vad det är för bil. Mycket effektivt om det används subtilt.

Subjektiva ljud är ljud som en filmkaraktär hör i sitt eget huvud. I den klassiska filmen Taxidriver beskrivs huvudkaratärens stegrande neuros genom en brustablett som läggs i ett glas. Han sitter tyst på ett cafe, stirrar ner i glaset, bruset hörs först normalt för publiken för att sen långsamt höjas, ändras i sin karaktär och övergå i att vara ett ljud som huvudkaraktären hör inne i sitt eget huvud. Man förstår direkt att det handlar om psykologisk ohälsa och instabil personlighet.

Punktljud är korta ”trampljud” som måste finnas där för att inte väcka uppmärksamhet. Det kan vara en dörr, kaffet som hälls upp eller ett pistolskott.

Atmosfär är ljudbilden som finns i bakgrunden i en scen. Det kan vara löven i skogen, fåglarna eller trafiken i en stad.

Frekvens kan förklaras med en bra högtalaranläggning som använder både bas, mellanregister och diskant. En ”skön” ljudbild innehåller ofta flera olika liknande frekvenser som högtalaren. Tänk dig en sommarkväll med mullrande åska i bakgrunden, havets brus och fågelkvittret i träden. En bra ljudbild!

Effektljud är ljud som inte finns naturligt i en scen. Det kan vara en mullrande baston, ett eko eller ett förstärkt slag.

Dynamik handlar om hur ljudstyrkan ligger i ljudbilden. Olika högt beroende på avstånd och vad som ska berättas.

Tändsticksaskprincipen i bildsammanhang används ofta ett känt objekt att relatera till för att uppskatta storlek, tex en tändsticksask bredvid diamant eller ett frimärke. Om du vill åskådliggöra tystad genom att tillföra ”ostystnad” , vilket ljud skulle du välja? En väggklocka eller en droppande kran kanske?

Rakt ljudklipp används för att bryta kontinuitet. Tänk dig ett tidshopp från en stuga i Sverige till en lägenhet i Newyork, en stilla morgonfika till ett slamrande kontor eller den ensamma personen i den tysta skogen till bilen som startar i nästa scen.

Tonade ljud används för att skapa kontinuitet när man vill ”mjuka” ihop klipp eller scener. Som tex dröm till verklighet, ett tidshopp 30 år längre fram i tiden eller barnet som somnar in. Men mest används det för att omärkligt ta bort ljud som efter en stund blir oväsentliga för åskådaren och samtidigt skapa hörbarhet för annat.Tex slamret när karaktären kommer i på ett fik och ska börja prata, bilens motor i bilen när föraren ska prata i telefon. Miljöljudet är där för att etablera var man är och som sen inte är viktigt för berättelsen och som tas ner för att skapa bättre hörbarhet bättre i dialogen.

Prioriteringsordningen för ljudet i en film kan vara bra att tänka på. Vilken prioriteringsordningen skulle du vilja ge följande ljud? Icke berättande ljud, effektmusik eller dialog. Ja, det är såklart viktigast att höra vad som sägs. En dålig bild kan man överleva men ett dialogljud i en film är en omöjlighet. Sen kan man inte ta bort ljudet från stegen i trappen så effektmusiken får komma sist som grädden på moset.

Mono eller stereo Vi människor jobbar i stereo eftersom vi har två öron. Tex om du ska tjuvlyssna på ett cafe går det bättre om du tittar på läpparna. Samtidigt som du använder du din stereoförmåga till att automatiskt selektera bort de ljud som inte kommer från läpparna. Hur borde då dialog respektive övrigt ljud ligga på din film? Jo den ska ligga i mitten just för att publiken inte ska behöva lägga energi på att ”leta” efter ljudet. Sen tillför det upplevelsen mycket om bilen som kommer från höger också gör så i högtalarna.

Nu har du ett bra grepp om vad ljud är och har ett hum om ljudläggning och dialog. Då är det dags att veta lite om hur det går till i praktiken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>