Olika modeller av dramaturgi.

Anglosaxisk/Aristotelisk och Episk/Lyrisk dramaturgi.
Dramaturgi innebär konsten att berätta. I denna del kommer både den dramatiska och episk/lyriska fomen att belysas.  Det är viktigt att tänka på att de dramaturgiska reglerna är gjorda för att brytas mot – endast genom att kunna reglerna kan man bryta mot dem. Just detta kan vara det som gör filmen unik eller genialisk.  Men, i många fall kan man också  få god hjälp, tips och inspiration genom dem.

Anglosaxisk, aristotelisk eller – västerländsk berättartradition om man ska förenkla.
I över 2000 år har vi blivit övade i detta sätt att se på teater och i 110 år på film, så dagens publik är vältränad att se denna struktur. Om en film är 100 minuter lång, så händer något efter 25 minuter som påverkar huvudkaraktären så pass att denne måste ändra sitt handlande och 25 minuter innan slutet händer ytterligare något som leder till filmens slutliga klimax.

Anglosaxisk/Aristotelisk dramaturgisk modell bygger på uttryck som:
Konflikten är navet kring vilken berättelsen snurrar.  Scener följer på varandra, beroende av varandra.   Huvudkaraktären genomgår den största förändringen. Tydlig början och slut. Uttalat styrkeförhållande.  Kronologiskt berättande. Protagonisten (huvudkaraktären)  står i konflikt med antagonisten (den som personifierar problemet).   Anslag med konflikt, konfliktupptrappning och konfliktlösning med avtoning. Skapar kaos och bringar sedan ordning. En huvudkonflikt.
Exempel på filmer –  Hajen, Gladiator, This is england (eller 99 av 100 filmer du sett på bio).

Episk/lyrisk berättartradition. Man sätter ofta ihop bägge uttrycken trots att episk har med tid att göra och lyrisk med en  subjektiv beskrivning. Epik är, tillsammans med lyrik och dramatik, en av de tre klassiska litteraturgenrerna med anor från forntiden och antiken. Epik är detsamma som berättande litteratur, till skillnad från lyrik, som är en enskild människas subjektiva beskrivning av något.

Inget kan vara mer fel än att Quentin Tarrantino med filmen Pulp Fiction uppfann det ickekronologiska, flerparallelliga och episkt-lyriska berättarsättet. Den som läst poesi eller dikt, sett poetiskt framställda  experimentella filmer som Andalusiska hunden från 20-talet, sett österländsk film som tex Spegeln  från 70-talet eller Innan regnet faller från 90-talet vet annat. Däremot kan man inte frånta Tarantino  jobbet att ha gjort en banbrytande film och gett det österländska berättararvet ett ansikte i västvärlden. En tydlig svensk uppföljare är den guldbaggebelönade filmen TicTac som också den tar fasta på flerparallelliga historier i ickekronologisk följd.

Episk/lyrisk dramaturgisk modell bygger på uttryck som:
Fragment sprids omkring till en berättelse som åskådaren själv måste foga ihop till en  helhet. I stället för konfliktlösning har det blivit ett kaos av frågor  och svar. Flera parallell och bihandlingar. Likt en spiral där temat är centrum. Ickekronologiskt berättande. Viktigare att åskådaren frågar sig vad som händer än hur det ska gå.  Beskriver ett tillstånd mer än en konflikt.  Varje scen behöver inte bära fröet till nästa.

Exempel på filmer – Spegeln, Innan regnet faller,  Shortcuts, Den röda filmen, Sånger från andra våningen.

Pröva din film
Använd den här länken för att se vilken modell som din film uppfyller av uttrycken i tabellen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>