Skräckfilm

Skräckfilmen är en genrer som bygger på alla tillgängliga berättartekniska och dramaturgiska knep som finns. Förstärkta på alla sätt och vis för att överraska och engagera. Inslag av humor är inte heller ovanligt men då passar det bättre att läsa det avsnitt där humor definieras. Här håller vi oss till det som kännetecknar den klassiska skräckfilmen. Inte hur mycket blod, våld, vapen, tortyr, monster, motorsågar eller kräkframkallande handlingar som visas per minut. Sådant är kosmetiskt och ligger som ett lager ovanpå det som tas upp i det här avsnittet.

filmgirl

Identifikation
Identifikation är ett begrepp myntat av  retorikern Kenneth Burke, född 1897.
”Mottagaren måste kunna identifiera sig med avsändaren för att övertygelseprocessen ska kunna ta vid”. ”För att kunna övertyga någon krävs det att man talar samma språk och att man skapar gemensamma referensramar eller utsiktspunkter där person A och person B kan identifiera sig med varandra”, säger Burke.

Det här är grunden till att du som åskådare kan känna något för karaktärerna i en film. Tänk dig en scen – med kameran placerad utifrån – där en grupp okända människor är hotade till livet som gisslan inne i en byggnad. Du vet egentligen ingenting om någon av människorna.  Vad känner man inför den situationen?

inside man

Tänk istället att du grundligt lärt känna en karaktär på djupet, har stor vetskap om familj och vardag och samtidigt identifierat dig med känslan av att vara tillfångatagen. Därefter på nära håll uppleva när karaktären är hotad till livet. Vilken av situationerna som ger mest inlevelse hos publiken är ganska självklart.

Den yttre handlingen
Det är inte helt ovanligt att huvudkaraktären på något sätt är utlämnad och avskuren från omvärlden. Heller inte att man är försvarslös, naiv eller ovetande om faror. Därför är det ofta lämpligt att förlägga handlingen till ett avlägset område utan möjlighet till kontakt med omvärlden.

isolerat hus

Ju yngre karaktär dess ”bättre”. Förslagsvis 14 årig flicka strandsatt i stort hus på landet med både elavbrott och nerblåsta mobilmaster!

Riktningar
Fortsättningen på scenen  är så klart att placera in en hotbild. Förslagsvis en psykiskt instabil  man som rör sig i trädgården utan att synas. Bara i form av ljud, skoavtryck eller en gunga som rör sig onaturligt mycket i trädgården.

instabil man

Här är det avgörande att bryta mot ”regeln” om riktningsplaceringar. Vanligtvis placerar man, speciellt i början av en film, in karaktärerna i vänster – höger.

riktning höger riktning höger

Man etablerar en riktning mot eller från varandra. I skräckgenren låter man tvärtom hotet komma från alla håll, att låta riktningen vara oklar, för att på så sätt kunna överraska.

riktning alla håll

Negativa rummet
Negativa rummet menas här det som hörs utanför bild. När den instabila mannen rör sig runt huset vet inte den unga flickan exakt var ljuden kommer från.
Negativa-rummet

Både publiken och flickan skapar egna bilder av det ljud som hörs. Det ger både spänning och bra framåtrörelse. Vad är det som håller på att ske?

Plantering
En stor del av filmens berättande handlar om att plantera det som senare ska skördas. D.v.s. att man så omärkbart som möjligt förebådar det som senare ska ske.

kniv

Om flickan i huset lyssnar efter ljudet från den instabile mannen och samtidigt passerar köksön där det stora knivsetet är synligt för åskådaren – då blir det en plantering av ett verktyg som kan komma att användas längre fram.

Antydningar
Publiken har tidigare fått veta att flickans kusin eventuellt kommer att dyka upp. Vad skulle då kunna hända? Räddningen eller ytterligare ett offer? En antydan påvisar att en delkonflikt kan vara möjlig men inte att den nödvändigtvis måste inträffa.

Varsel
Man har förstått att en åskstorm kan vara på väg. I filmens värld kan ett varsel om dåligt väder skapa förväntan och stimulera fantasin om vad som kan hända om det dåliga vädret kommer.

Åskmoln

Dramatiskt sett är problemet ständigt närvarande och publiken förväntar sig att vädret kan komma att påverka händelserna.

Lugnet före stormen
I motsats till lugnet efter filmens mittpunkt – som vi berättar om i avsnittet om dramaturgi - är detta lugn till för att bygga en upptrappning. Ju lugnare innan en ny händelse desto bättre effekt när överraskningen kommer. Kontrasten är tricket.

Ljud före bild
För att nå bästa effekt i överraskningsmomentet av en ”skräckhändelse” lägger du ljudet strax innan bilden. Ljudet av yxan som slår in i bordet kommer en tiondels sekund innan bilden. Hjärnan reagerar direkt på det starka ljudet och blir överraskad.
yxa

Ljud

Förståelsen kommer en bråkdel senare när den vassa eggen slår in i bordet. Klassiskt!

Subjektiva ljud
När den psykiskt instabile mannen går lös med yxan i köksbordet blir flickan paralyserad av skräck.

Huvud

Starka inre upplevelser där en person är utsatt för något fruktansvärt brukar skildras genom att publiken hör vad karaktären ”hör” inne i sitt eget huvud. Till en början förstärkt ljud, sedan förvrängt och till slut övergå i total tystnad – trots publikens bild av yxmannens bärsärk. Allt inne i karaktärens huvud.

Bildutsnitt
Som vi lärt oss under avsnittet under berättarteknik kan du framställa en karaktär som stor om du har underifrån-perspektiv och liten med kameran ovanifrån. Om stämningen är lugn har vi en lugn kamera och lugn klipprytm.

hög låg perspektiv

Om vi startar med vardag och ”normala” bildutstnitt för att sedan övergår till aningen snett horisontellt, vagt under och och ovanifrån så skapar du en subtil känsla och svag och stark och psykisk instabilitet. Finstilt men effektivt.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>